Permapoem

- Sånger till det liv som varit 

av Eva Skantze

I femtiotvå dikter betraktar en åldrande kvinna med kärv nykterhet hur det är att bli ensam och gammal och att närma sig slutet av livet.

Minnen från förr varvas med förundran över livets korthet. Ögonblick av förhöjd närvarokänsla uppstår samtidigt med en undran över den gåta som döden är. Ett bärande tema är den tröst som skänks av naturens skönhet och rikedom.

Varje dikt hör intimt ihop med ett fotografi som författaren själv har tagit. Tillsammans utgör bild och text en integrerad helhet, som förmedlar ett växelspel där inspirationskällan ibland tycks komma från bilden och ibland från texten.

Under de år som diktverket skapades kallade författaren sitt arbete för sånger till det liv som varit. När hon nu presenterar verket i tryckt form har hon valt att kalla dem för permapoem.

Läsreaktion:

• Lars Werner, Karlskrona: Diktsamlingen PERMAPOEM av Eva Skantze innehåller allt i tankar hos en åldrande människa, från måttfull upprymdhet, ljus men också mörker, nedstämdhet och ångest i åldrandet. Där stannar det dock inte. Där finns en tillit och förtröstan som i en vandring ”lyckligt leende över ängen”. Vad jag själv också upplever är känsla av mystik som orden i förening med underbara naturbilder skapar inför det jordiska slutet.

• Jan Spjuth, Karlskrona: Jag blev fångad av diktsamlingen PERMAPOEM av Eva Skantze. Hon beskriver tidens flykt genom åren och hur vi påverkas. Både bakåt och framåt. Minnen som tränger sig på men även naturen med vår närvaro in på oss. Hennes fina bilder och den grafiska formgivningen. Man kan bara hoppas att den får en mer allmän spridning. Hennes formuleringar om åldrandet gillar jag och dess ibland ofrånkomliga ensamhet.

• Ann Stieberth, Täby: Jag rekommenderar varmt Eva Skantzes bok ”Permapoem - Sånger till det liv som varit”. En underbar bok med vackra foton och tänkvärda texter. En bok att sätta sig i soffan med och njuta av.