2006 Svart Madonna
Den tanzanisk-australiensiska skådespelerskan Sheela Langeberg i rollen som Maria.
Foton: Mattias Mattisson.
Drama i två akter, 75 minuter. 2 personer, åtta sångare, 11 dansare (änglar och demoner).
Finns även som monologen Modern vid korsets fot. 60 minuter. Texten finns i boken Kvinnomonologer.
Monologen finns även i tysk översättning av Melsene Laux, Die Mutter am Fuße des Kreuzes, i boken Frauenmonologe.
Svart Madonna handlar om Jesu mor Maria. Dramat startar vid korsets fot dit Maria kommit för att följa sin sons dödskamp. För att uthärda letar hon sig tillbaka i tiden och minns sin mor Anna som alltid fanns vid hennes sida och gav hennes styrka. Marias liv rullas upp i tillbakablickar. Hon minns kärleken till Josef, graviditeten (kanske en våldtäkt?), den prövning som Josef utsattes för då han måste välja mellan att hämnas släktens förlorade heder och sin kärlek till Maria, hur de båda blev paria när Josef valde Maria och det barn som hon väntade, hur de byggde en familj tillsammans, hur hon blev änka och den vånda hon upplevde då hon insåg att hennes älskade son var på väg mot sin dödsdom. Dramat slutar med att Maria ingjuter nytt hopp i de förtvivlade lärjungarna genom att berätta om den mirakulösa natten då hon födde sitt barn med Josef vid sin sida.
Svart Madonna bygger i huvudsak på de kristna evangelierna men är också inspirerad av den medeltida kulten av de svarta madonnorna, en arketypisk bild av kvinnlig styrka och kraft. Den återfinns i gestalter som Svarta Kali i hinduismen, Mörka Tara i buddhismen eller som den kristna Guadelupe-Madonnan i Mexico.
Svart Madonna är uppbyggd enligt samma mönster som de antika mysteriespelen. De beskriver hur en kvinna stiger ner i dödsriket för att hämta sin älskade, för honom tillbaka till livet igen och därigenom axlar rollen som trösterska.
Margareta Skantze skrev ursprungligen dramat på engelska - Black Madonna - för att presenteras vid 6th International Women Playwrights Conference i Manila, Filippinerna, hösten 2003. Där framfördes texten av den tanzanisk-australiensiska skådespelerskan Sheela Langeberg vid en workshop på temat Women and Spirituality. Dramat väckte mycket starkt gensvar i det katolska Filippinerna. "Mind-blowing!!!" kallade konferensens ledare Ma Lou Jacobs detta drama.
Margareta Skantze iscensatte Svart Madonna i Trefaldighetskyrkan i Karlskrona hösten 2006. Sheela Langeberg reste ända från Australien för att gestalta rollen som Maria. Korpkvinnan, den mörka demon som ansätter Maria, gestaltades av Mary Lou Ward, utlånad av Regionteatern Blekinge Kronoberg. Två lokalt bosatta sångare, Simon Pettersson och Anna Jefta, gjorde rollerna som Josef och den unga Maria. I föreställningen medverkade en kör på åtta personer, som framförde den specialskrivna musiken, en Svart Madonna-mässa, komponerad och arrangerad av Astrid Selling och Elisabeth Ekman. I övrigt medverkade elever från estetiska programmet på Törnströmska gymnasiet som demoner och änglar. Deras danslärare Sandra Flournoy gjorde den stumma rollen som Marias mor Anna. En gruppering av rödklädda människor i olika åldrar utgjorde en levande kuliss till berättelsen, instruerade av performance-artisten Emelie Trossö. För produktionen svarade Teater Kontur.
Föreställningen gavs sju gånger för utsålda hus och publikens gensvar var överväldigande.
Mer om Maria: Mina vägviserskor.
Pressklipp:
Håkan Kjellgren, Sydöstran: ”Pjäsen väcker tankar och leder betraktarens fokus även i det som utelämnas – vad i gängse uppfattning av bibelns jesusberättelse finns inte med? Vilka centrala namn få aldrig fysisk gestalt? Men Svart Madonna är inte främst en tankesällare, en kulturell fråga eller en dekonstruktion av religionens sanningsanspråk – den är teater, ett skådespel, ett konstverk. I det vackra, i det smärtande, i det starka.”
Camilla Erlandsson, röst : ”Känslan är överväldigande. Kan inte gå in på alla detaljer, de är för många, och helheten är större ändå. Tänk att dagen efter en teaterföreställning vara helt fylld av värme och en tro på mänskligheten och kärleken. Jag har surfat på den hela helgen. Jag känner den än. Och jag känner ödmjukhet inför den berättelse som nu spelas upp i Karlskrona, ödmjukhet inför dess upphovskvinna och alla dessa talanger som samlats i ett och samma projekt.”