Samhällsengagemang

Margareta Skantze blev aldrig en del av 68-vänstern, trots att hon hamnade mitt i den vid Lunds Universitet. Inte heller när hon arbetade som dramaturg vid Stockholms Stadsteater. Hon vände sig mot den svart-vita bilden av världen, uppdelningen i onda och goda, idealiseringen av det väpnade revolutionära våldet, kvinnosynen och avskyn för alla auktoriteter, särskilt de kyrkliga.

Inte heller fann hon sig till rätta i Miljöpartiet, som alltmer kom att präglas av samma vänsterideologi, om än i mera hovsam tappning. Det hon sökte var något annat, det som hennes förebild Elin Wägner kallar den Stora Dialogen, mellan kvinnor och män, mellan tro och vetande, mellan människan och Gud.

När Margareta Skantze flyttade till militärstaden Karlskrona år 1979 drabbades hon av insikten om kapprustningen i Europa. Särskilt alarmerande var utplacering av kärnvapen längs gränsen i det delade Tyskland. Tillsammans med en grupp likasinnade kvinnor startade hon en lokalavdelning av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, där hon under flera års tid var ordförande. Hon demonstrerade varje lördag, delade ut flygblad, skrev brev och tidningsartiklar och deltog i stora konferenser och mötte fredsaktivister från hela Europa.

Många i denna rörelse var kristna. Det återuppväckte den tro som hon förlorat under sina tonår. Hon bildade en lokalavdelning av Kristna Fredsrörelsen i Karlskrona. År 1986 deltog hon i en studieresa till Moskva och greps starkt av det ortodoxa kyrkolivet och förundrades över att Kyrkan i Ryssland hade överlevt sjuttio år av marxistisk propaganda och blodig förföljelse.

En annan sida av Margareta Skantzes internationella arbete rör nätverket Women Playwrights International, som bildats för att synliggöra dramatik skriven av kvinnor. Hon deltog i flera konferenser och under år 1997- 2000 satt hon i dess styrelse.

Med tiden tvingades Margareta Skantze konstatera att den kvinnosolidaritet som hon funnit urholkades och försvagades i takt med att likhetsfeminismen fick en allt mer dominant ställning. Hon kände sig främmande i den nya kvinnorörelsen, med dess gender-debatt, genusfrågor och HBTQ-perspektiv. 

Samma sak gällde hennes engagemang i Kristna Fredsrörelsen, som förvandlades i takt med att vänsterideologin fick allt starkare grepp om Svenska Kyrkan. År 2014  bildades en lokalavdelning av Nordiska Katolska Kyrkan i Karlskrona. Dess mål var att söka sig tillbaka till kyrkans rötter och återförena alla de splittrade kristna riktningarna. Margareta och hennes man Patrik Skantze anslöt sig till församlingen och var aktiva medlemmar fram till dess upplösning tre år senare.

I samband med corona-pandemin återuppväcktes Margareta Skantzes engagemang i världspolitiken.  Hon förskräcktes av de etablerade mediernas propagandistiska rapportering, men entusiasmerades av de många frispråkiga röster som kunde höras tack vare tillkomsten av Internet. Hon tog det som sin uppgift att förmedla deras tankar och insikter via en rad artiklar som hon skrivit för nättidningen Newsvoice.