1995 Kung Byxlös monolog

Kung Byxlös är ett livsdrama och en tragedi om drottning Margareta I (1353-1412), skapare av den Nordiska Unionen. Det är en berättelse om en kvinnas kamp för att förverkliga en politisk vision och de personliga offer hon tvingas göra längs denna väg. Till slut krossas hon som människa. Men kvar lever drömmarna.

Som en röd tråd genom dramat går berättelsen om den starka kärleken mellan Margareta och hennes fostersyster Ingegerd. De innehade ämbeten som tillsammans gav dem makt både i den världsliga och den kyrkliga sfären.  Margareta blev regerande monark över dåtidens största europeiska rike och Ingegerd blev abbedissa över klostret i Vadstena. De möttes redan som barn, följde varandra genom hela livet och dog med bara en månads mellanrum. I dramat kommer vi Margareta och Ingegerd nära som människor.

Jag inledde mitt stora arbete för att hitta berättelsen om drottning Margareta i början av 1990-talet. Sommaren 1995 skrev jag en första skiss av dramat i form av en halvtimmeslång monolog. Jag vände mig till skådespelerskan Gunilla Röör för att fråga om hon ville gestalta rollen vid den kommande kvinnokonferensen Nordiskt Forum i Åbo, Finland. Till min glädje tackade hon ja, trots obefintliga ekonomiska resurser. 

Under hösten samma år framförde Gunilla Röör monologen i Karlskrona, i Karlshamn och på Kalmar Slott. Den blev mycket uppskattad och sporrade mig att fortsätta med mitt stoff och skapa en helaftonspjäs. 

Pressklipp

Gunilla Petri, Barometern: ”I Gunilla Röörs gestalt finns också den dubbeltydighet som Margareta Skantze gärna arbetar med. Gunilla Röör är liten och späd, vi talar om drottning Margareta som en kraftkvinna, vi vill se henne som manhaftig, en manlig kvinna. Nu framträder hon både med kroppens späda kvinnlighet och andens starka kraft.”

Håkan Henriksson, Blekinge Läns Tidning: ”Det är en fascinerande och i mycket glömd historia som Margareta Skantze belyser med sin pjäs. […] Gunilla Röör står ensam på den lilla scenen i biblioteket. Hon för fram Margaretas öde övertygande i den halvtimmeslånga föreställningen.”